måndag 23 februari 2015

Skyndsamt svar önskas

I en ledare i Expressen (20/2-2015), skriven av statsvetaren Jenny Madestam, är rubriken något provocerande Föräldrar vet inte bättre än lärare. Hennes text kretsar kring det komplexa i rektors och lärares roll och har en tuff och kritisk ton mot bl a föräldrar som borde respektera skolans personal mer. Hon skriver:

Vissa föräldrar anser sig mer pålästa och upplysta än den utbildade personalen. De bombarderar skolans personal med mejl och samtal om stort och smått som rör deras barns skolgång. De ställer krav på att skolan ska göra ditten och datten.

Jag kan i sak hålla med rektor Ingela Netz i hennes replik till artikeln, att texter av denna sort kan göra att debatten förenklas och blir polariserad och blir därmed ett hot mot det professionella samtalet. Men samtidigt anser jag att Madestams artikel beskriver på ett träffande sätt det många lärare och rektorer upplever i sin vardag och känner igen sig i, även om hon gör det populistiskt och utan fördjupning. Arbetsmiljöverket, som har undersökt lärares och rektorers arbetsmiljö i 200 grund- och gymnasieskolor, visar ett allt mer ökat inflöde av mejl, sms och telefonsamtal från föräldrar och vårdnadshavare. Detta ökar stressen då policyn är att man skyndsamt ska svara. Att skyndsamt svara på alla mejl och sms är ett stort hot mot de fördjupade och professionella samtalen som ska genomsyra rektors och lärares vardag i den bästa av världar. Naturligtvis måste rektorer och lärare sätta sig ned och analysera varför föräldrar ofta behöver ha en skyndsam kontakt, är det känslan av otrygghet inför att ha sina barn på skolan eller handlar det om något annat?

På Twitter uppstod en diskussion mot Madestams artikel som jag delade på sociala medier. De som deltog i debatten menade bl a att vi som arbetar i skolan inte får skrämma iväg föräldrarna samt att föräldrar känner bäst sina barn och därför ska skolan lyssna på dem. Likvärdigheten blir hotad annars.




Det är självklart att skolan ska ha kontinuerlig dialog med föräldrarna och ta reda så mycket som möjligt om barnet för att kunna hjälpa dem i deras lärande. Det vore ju helt absurt och mot lagen om om vi inte gjorde det. Jag tycker inte att artikeln handlar om de engagerade eller oroliga föräldrar som bryr sig om sina barns väl och ve och vill hjälpa dem i sin skolgång. Jag tycker artikeln mer handlar om att måla en bild av en samhällsförändring där föräldrar och vårdnadshavare de senaste 10 åren mer har tagit på sig rollen som kunder, och där skolan ska leverera ett önskvärt resultat. Det gynnar inte de som ska lära sig på något sätt.




Lärarens kompetens, förmåga och engagemang är enligt Hattie (2009) de faktorer som i högst grad påverkar elevers resultat i skolan. Låt lärare vara lärare och göra det som de är bra på - undervisa, hitta vägar till lärande och fostra. Låt föräldrar vara föräldrar och göra det de är bra på - älska sina barn, ha nära omsorger, uppmuntra och uppfostra. Där i dialogen mellan hem och skola möts vi i respekt för varandra och får en skola för alla.



.