Filosofiska samtal och kollegahandledning - en del av vårt värdegrundegrundsarbete

För att få möjlighet att fördjupa vårt resonemang kring pedagogiska frågor startades det  upp Pedagogiska caféer av specialpedagogteamet på Furuparksskolan under förra våren. De första träffarna hade temat inkludering och vi såg en filmad föreläsning om hur de arbetade framgångsrikt med inkludering av alla elever i Nossebro . Andra gången så föreläste professor Åsa Gardelli, om specialpedagogik och inkludering och teorier om hur man kan arbeta med filosofi med elever. 

Därefter så hade vi praktiska övningar med filosofiska samtal i kollegiet under ledning av doktorander i filosofi från Luleå tekniska universitet. Man kan läsa mer om filosofiska samtal i den matnyttiga skriften Förskolans och skolans värdegrund - förhållningssätt, verktyg och metoder (Skolverket): "Filosofiska samtal bygger på idén om en undersökande gemenskap som stimulerar deltagarna att tillsammans förstå och koppla samman de stora frågorna med vår egen vardag" (s.82).

Detta arbetssätt har gett mersmak och nu testar en lärare och fritidspedagog denna metod som en del i vårt värdegrundsarbete på skolan.

Under den här hösten har vi fortsatt med ett antal pedagogiska caféer per termin, dels de som är öppna för alla lärare/pedagoger på skolan samt två pedagogiska caféer som bara riktar sig till förskollärare och fritidspedagoger. Detta för att behovet av pedagogiska samtal tyvärr inte hinns med under de veckovisa men alltför korta APT vi har tillsammans. 

Första gången vi träffades i  "för/fri" så var det fokus på lärportalen EdWise och skapande av "rum" i portalen för de elva olika fritidshemmen. Det är en del i synliggörandet av fritidshemsverksamheten samt att bli mer digitala och kunna kommunicera ut vår verksamhet på olika sätt.

Andra gången vi träffades var temat Kollegahandledning utifrån dilemman. En av förskollärarna hade arbetat framgångsrikt med detta under VFU-utbildningen och ville delge sina arbetskamrater denna metod. Vanligtvis är vi mycket snabba att komma med råd när någon berättar ett problem. Kanske så snabba att vi inte ens hinner reflektera över vad dilemmat/problemet egentligen handlar om. Innan vi startade utsåg vi en observatör som skulle sammanfatta deltagarnas tankar och idéer och en samtalsledare som fick hålla ihop samtalet.

Vi startade med ett dilemma som en fritidspedagog ville ventilera: Hur ska vi få eleverna mer delaktiga i sitt lärande på fritids?  De flesta eleverna är delaktiga och tar stort ansvar över aktiviteter, men upplevelsen att ju äldre eleverna blir desto mindre vill de vara delaktiga. 

Ett mycket intressant dilemma då grundbulten i vår utbildning handlar om hur vi ska fostra eleverna till att ta allt mer ansvar och ha inflytande över verksamheten. 

Vi som satt i samtalsringen var mycket sugna att på en gång komma med förslag och tips om hur man skulle kunna göra för att få eleverna mer delaktiga, men den utsedda samtalsledaren höll oss i ett järngrepp och varje deltagare skulle istället ställa öppna frågor till ärendeägaren så att problemet/dilemmat fick fler dimensioner. Hade man ingen fråga fick man passa. Vi gick laget runt ett antal gånger tills vi kände oss nöjda. Ärendeägaren svarade kort och koncist på frågorna, inga långa utläggningar. 

Exempel på frågor från gruppen: Är det både pojkar och flickor? Är det mer konflikter bland de äldre? Tror du att mer inflytande kan ändra på detta? Tror du att de känner sig osäkra på ansvaret?

Därefter så fick ärendeägaren redogöra för olika lösningsförslag som hon redan nu kände var möjliga genom frågorna.Sedan följde s k "rådgivande rundor" där observatören skrev upp alla råd som samtalsgruppen kom med. Helst ska dessa skrivas på blädderblock så att de blir synliga för deltagarna och att det är lättare att sammanfatta samtalet. 

Exempel på råd från gruppen: Ha som rutin att fånga upp de äldre barnen varje dag för att bekräfta dem, ge dem olika ansvarsområden, att de äldre får bli än mer uttalade förebilder för de yngre, ge mer ansvar till de äldre som att låta dem planera och utföra aktiviteter osv

Efter några rundor med råd, fick ärendeägaren gå igenom listan med råd som hon bedömde var tänkbara att agera utifrån och varför.

Avslutningsvis så fick observatören sammanfatta samtalet och ärendeägaren fick själv berätta om hon tyckte att hon fått stöd i sitt dilemma.

Ett mycket intressant arbetssätt som tog nära två timmar. Att få möjlighet att sitta och samtala i lugn och ro utan några att några quick fix-metoder presenterades kändes bra för alla deltagare. Den som presenterade dilemmat fick råd samtidigt som vi som var hennes samtalspartners lärde oss mycket, dels om oss själva som kommunikatörer men också att vi genom delaktighet och lyssnande fick ett mer fördjupat tänkande om generella förhållningssätt i den dagliga verksamheten med våra elever. Läs gärna denna  lathund till hur arbetsgången för kollegahandledning kan gå till. En metod som  liksom filosofiska samtal är applicerbart på samtal med elever i grupp.

 Tips på fördjupad läsning om kollegahandledning Förutsättningar för reflektion i skolans värld : En aktionsforskningsstudie om kollegahandledning av Eva Hansson (2011) samt boken Kollegahandledning i skolan (Studentlitteratur)

Ett år som rektor

Tiden går fort och nu är det ett helt år sedan jag klev på tjänsten som rektor på Furuparksskolan. Ett år som kanske varit det mest kunskapsintensiva och omtumlande arbetsåret i mitt liv. Att gå från en relativt lugn universitetsmiljö med sviktande antal studenter på lärarutbildningen till att axla en rektorsroll på Luleås största grundskola, dessutom i ett av de mest expansiva bostadsområdena i stan, kan kanske uppfattas som lite halsbrytande så här i efterhand.

Innan jag började som rektor var min lärarbakgrund, förutom svensklärare på Luleå tekniska universitet, arbete på högstadiet på både kommunal skola och friskola. Arbetet som undervisande lärare är det bästa jobb man kan ha trots hård arbetsbelastning stundtals. Inget ger så mycket tillbaka som när man ser elever utvecklas. Förutom mitt intresse för lärande och utveckling av elever var det nog det stora intresset för skolutvecklingsfrågor som drev mig att söka rektorsjobbet. Hur kan man arbeta för att få igenom saker man tror på? Går det? Nyfiken som jag är så kände jag väl någonstans inom mig att jag inte hade något att förlora och att jag kanske hade något att tillföra.

En av mina stora utmaningar som ny rektor var väl att jag aldrig hade arbetat på skolans lägre stadier som lärare och mina första veckor fram till jul gick åt till att ta reda på hur förskoleklass/skola och fritidshem fungerade samtidigt som vi hade många föräldramöten om förtätning för att ha dialog med föräldrar om att skapa plats för många nya elever.  För att vara riktigt ärlig kan man säga att jag var ganska naiv,  nästan lite som Peter Dalle i Lorrysketchen om Patentverket, där jag många gånger trodde att lösningen skulle vara enklare än den var, och lika många gånger blev det snopna svaret:"Tänkte inte på det" när jag insåg vidden av den specifika F-3-problematiken. Frågor som var helt nya för mig:Vad är det specifika med förskoleklassens/fritidshemmens verksamheter? Hur arbetar man med läs -och skrivinlärning på bästa sätt i skolans lägre stadier (trots svensklärare)? Hur fungerar samarbetet mellan skola och fritidshem? Vad innebär det när man inte får vikarier till verksamheten? Hur skapar man ett bra samarbete med föräldrar till små barn? Successivt fick jag lära mig att hantera dessa frågor men som tur är hade jag en rektorskollega som kunde skolan utan och innan och förutom ovanstående frågor fick jag sätta mig in i alla arbetsuppgifter som budgetarbete, den kommunala styrningen i förhållande till den statliga, lönesättning, elevhälsoarbete, systematiskt kvalitetsarbete, medarbetarsamtal, fixa parkeringsplatser osv.

Det som slagit mig under det här året är det totala engagemang och den omsorg som lärare/fritidspedagoger/förskollärare som arbetar med våra elever har. Förutom att pedagogerna ska föra fram eleverna mot de olika fastställda mål som finns i läroplan och kursplaner är det mycket som rör omhändertagande av social karaktär. Det är elever som ska bli tröstade för att de saknar mamma eller pappa,  det är elever som ramlar och slår sig i gungan eller får en pinne i ögat, det är elever som har olika sjukdomar/funktionsnedsättningar ska tas om hand och även medicineras vid behov. Det går inte att lämna en grupp om det inte finns täckning av någon annan vuxen. Rasten är dagens största pussel då lärare/fritidspedagoger/förskollärare ska se till att flera hundra barn har en trygg och rolig stund där alla får vara med mellan arbetspassen. Ett pussel som ständigt måste revideras och förbättras/förändras. Samarbete mellan kollegor är ett måste för att skapa en trygg skoldag för varje elev på skolan. Jag är full av respekt för att alla på skolan som arbetar stenhårt för att lösa den logistiken varje dag.

Trots att mycket ännu återstår att lära mig i detta yrke fullt ut har jag stor tillförsikt att jag nu på allvar kan börja fundera över mina ledord delaktighet, dialog och digitalisering och hur dessa ska kunna genomsyra verksamheten framöver. För närvarande gör jag ett antal verksamhetsbesök/vecka i de klasser och fritidshem som jag ansvarar för under hösten och fortsätter fram till januari. Det är det bästa sättet att se hur verksamheten fungerar samtidigt som det är ett bra underlag inför medarbetarsamtalet som jag försöker ha i nära anslutning till besöken. Att som pedagogisk ledare kunna ge feedback på hur lärare/fritidspedagoger/förskollärare gör för att fånga eleverna,  hur mötet mellan lärare/elev är, hur formativ bedömning fungerar, hur ledarskapet är m m,  känns både kvalitativt och mer "på riktigt" än att bara utgå från allmänna kriterier utan reell substans.

Som avslutning några exempel på projekt som är startade detta läsår:

Matematiklyftet - Nästan alla lärare som har matematikundervisning deltar i  Skolverkets satsning Matematiklyftet som började i höst. Ett arbete som bygger på kollegialt lärande och delande av kunskap om hur man ska forma den mest effektiva matematikundervisningen. Ett utbildning som även jag som rektor deltar i med andra rektorer runt om i landet.

Rastkul -  drivs av ett antal fritidspedagoger efter inspiration av Olof Jonssons föreläsning "Det händer på rasten" i våras. Ett arbete som sker två gånger i veckan med styrda aktiviteter som eleverna uppskattar mycket. Vi pratar redan nu om en utvidgning av verksamheten då mellanstadieeleverna är enträgna att få vara med.

Att skriva sig till läsning - förutom att eleverna lär sig skriva och läsa med hjälp av metoden Att skriva sig till läsning (ASL), kommer lärarna i två klasser, att undersöka hur samarbetet och lusten att berätta ökar med hjälp av olika applikationer (appar). Ett annat delmål är att sammanföra vetenskaplig forskning kring användningen av digitala verktyg i undervisningen med praxisnära arbete i klassrummet.

Dessutom har vi lärare i textilslöjd, musik samt två klasslärare i år 4 som dragit i gång bloggprojekt genom www.webbstjarnan.se  med sina klasser trots närapå obefintlig digital utrustning.  Ett stort och viktigt mål inför våren och nästa läsår är att öka på den digitala parken med verktyg för att vi ska kunna följa våra styrdokument på bästa sätt och kunna stimulera alla pedagoger att hitta olika typer vägar in i ett lärande tillsammans med barnen. Digitaliseringen av skolan är en  mycket viktig likvärdighets- och demokratifråga.

Nu går vi vidare mot ett nytt år. Spännande.