Nästan alla kommuner i Sverige har någon form av kulturskola som bedrivs i samverkan med den ordinarie skolverksamheten. Kulturskolan är frivillig och i vissa fall även är avgiftsbefriad. Då går kommunen in med skattemedel och täcker upp kostnaderna med en riktad elevpeng. Den kulturskola, vi ser nu startade som renodlad kommunal musikskola i liten skala på 40-talet till att bli vad det är i dag; en allt mer integrerad verksamhet med olika typer av konstformer som musik, bild, drama och dans. Förutom att stärka estetiska läroprocesser i den obligatoriska skolan är även uppgiften att bidra till att stärka det lokala kulturlivet och dess utveckling. Allt detta är hedervärt eftersom kultur är enligt mig det kitt som för samman människor och gör tillvaron mer begriplig och mångfacetterad.
Kulturskolan med dess lärare arbetar på olika sätt, allt från att erbjuda elever individuell möjlighet till instrumentalundervisning (som kanske fortfarande är det vanligaste utbudet) till att erbjuda hela klasser att komma och se olika skolföreställningar. En stor del av deras verksamhet på senare tid är att de även erbjuder kompetensutveckling för lärare och möjlighet för klasser att ingå i längre projekt riktade mot de olika skolformerna, från förskolan upp till gymnasienivå. Så ser det inte ut i alla kommuner, men just den här bredden gör att fler får möjlighet att ta del av den viktiga kulturen än om man bara arbetar med individuell undervisning.
Kulturskolan med dess lärare arbetar på olika sätt, allt från att erbjuda elever individuell möjlighet till instrumentalundervisning (som kanske fortfarande är det vanligaste utbudet) till att erbjuda hela klasser att komma och se olika skolföreställningar. En stor del av deras verksamhet på senare tid är att de även erbjuder kompetensutveckling för lärare och möjlighet för klasser att ingå i längre projekt riktade mot de olika skolformerna, från förskolan upp till gymnasienivå. Så ser det inte ut i alla kommuner, men just den här bredden gör att fler får möjlighet att ta del av den viktiga kulturen än om man bara arbetar med individuell undervisning.
När det handlar om kultur i den obligatoriska grundskolan är det tydligt utskrivet vad skolans uppdrag är gällande skapande verksamhet:
"Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig." (Lgr 11 s.7)
Ett de kunskapsmål som skolan måste se till att eleverna når är bl a att de kan: "använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud" (Lgr11. 10)
Lärare i den obligatoriska skolan ansvarar för den dagliga undervisningen och det handlar mycket om att vända och vrida på sig själv för att variera metoder, skapa olika rum för lärande, använda olika verktyg osv för att eleverna ska få de ultimata förutsättningar de behöver för att till "syvende og sist" nå de uppställda målen. De estetiska läroprocesserna är viktiga inslag i det dagliga arbetet i skolan och det skapas matematikdanser, 3D-former i geometri, bloggar och rörlig film m.m. Detta utan att Kulturskolan är inkopplade på något sätt. Det är något som bara ska göras.
Att skolan ska utvecklas mot de nationella mål som vi har i läroplanen är alltså inget som går att ifrågasätta. Men där har vi också den springande punkten i hur de olika förutsättningarna för arbetet med eleverna bedrivs. Den obligatoriska skolan ska se till att elever når bestämda och nationella mål, medan Kulturskolans uppgift är att "bara" skapa förutsättningar för nyfikenhet, lust och lärande, men har inget ansvar att nå några nationella mål.
Det är där jag anser att det blir lite skevt i förutsättningarna att skapa en verksamhet. Att planera, genomföra och sedan bedöma elevernas kunskapsutveckling är lärarens arbete, ofta under knappa förhållanden och under tidspress. Kulturskolans lärare planerar och genomför olika kulturprojekt med skolans elever men överlämnar ofta bedömningsarbetet i de flesta fall till den ordinarie läraren, som dessutom även ska kommunicera detta till vidare till elevernas föräldrar. Om det nu blir någon bedömning över huvud taget. Att inte kulturskolans lärare deltar i det viktiga bedömningsarbetet anser jag är en brist i en annars väl fungerande verksamhet.
Varför kan inte Kulturskolans verksamhet vara styrd mot skolans mål på samma sätt i de fall då de är inne i skolan och arbetar? Vad hindrar?
Jag vill ha en obligatorisk skola som är en levande Kulturskola varje dag. En skola som ser de estetiska läroprocesserna som en del av lärares och elevers vardag, inte som en happening några timmar under en termin och som det ofta nu är med olika kulturprojekt, en "guldkant i det vanliga och lite tråkiga men nödvändiga" skolarbetet. En skola där man samarbetar över ämnesområden vid behov för att skapa de bästa förutsättningarna för lärande. Barn och elever har rätt till olika sätt att uttrycka sig. Gärna med samarbete med Kulturskolan, men på lika villkor och med samma förutsättningar.
"Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig." (Lgr 11 s.7)
Ett de kunskapsmål som skolan måste se till att eleverna når är bl a att de kan: "använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud" (Lgr11. 10)
Att skolan ska utvecklas mot de nationella mål som vi har i läroplanen är alltså inget som går att ifrågasätta. Men där har vi också den springande punkten i hur de olika förutsättningarna för arbetet med eleverna bedrivs. Den obligatoriska skolan ska se till att elever når bestämda och nationella mål, medan Kulturskolans uppgift är att "bara" skapa förutsättningar för nyfikenhet, lust och lärande, men har inget ansvar att nå några nationella mål. Det är där jag anser att det blir lite skevt i förutsättningarna att skapa en verksamhet. Att planera, genomföra och sedan bedöma elevernas kunskapsutveckling är lärarens arbete, ofta under knappa förhållanden och under tidspress. Kulturskolans lärare planerar och genomför olika kulturprojekt med skolans elever men överlämnar ofta bedömningsarbetet i de flesta fall till den ordinarie läraren, som dessutom även ska kommunicera detta till vidare till elevernas föräldrar. Om det nu blir någon bedömning över huvud taget. Att inte kulturskolans lärare deltar i det viktiga bedömningsarbetet anser jag är en brist i en annars väl fungerande verksamhet.
Varför kan inte Kulturskolans verksamhet vara styrd mot skolans mål på samma sätt i de fall då de är inne i skolan och arbetar? Vad hindrar?
Jag vill ha en obligatorisk skola som är en levande Kulturskola varje dag. En skola som ser de estetiska läroprocesserna som en del av lärares och elevers vardag, inte som en happening några timmar under en termin och som det ofta nu är med olika kulturprojekt, en "guldkant i det vanliga och lite tråkiga men nödvändiga" skolarbetet. En skola där man samarbetar över ämnesområden vid behov för att skapa de bästa förutsättningarna för lärande. Barn och elever har rätt till olika sätt att uttrycka sig. Gärna med samarbete med Kulturskolan, men på lika villkor och med samma förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar