måndag 23 februari 2015

Skyndsamt svar önskas

I en ledare i Expressen (20/2-2015), skriven av statsvetaren Jenny Madestam, är rubriken något provocerande Föräldrar vet inte bättre än lärare. Hennes text kretsar kring det komplexa i rektors och lärares roll och har en tuff och kritisk ton mot bl a föräldrar som borde respektera skolans personal mer. Hon skriver:

Vissa föräldrar anser sig mer pålästa och upplysta än den utbildade personalen. De bombarderar skolans personal med mejl och samtal om stort och smått som rör deras barns skolgång. De ställer krav på att skolan ska göra ditten och datten.

Jag kan i sak hålla med rektor Ingela Netz i hennes replik till artikeln, att texter av denna sort kan göra att debatten förenklas och blir polariserad och blir därmed ett hot mot det professionella samtalet. Men samtidigt anser jag att Madestams artikel beskriver på ett träffande sätt det många lärare och rektorer upplever i sin vardag och känner igen sig i, även om hon gör det populistiskt och utan fördjupning. Arbetsmiljöverket, som har undersökt lärares och rektorers arbetsmiljö i 200 grund- och gymnasieskolor, visar ett allt mer ökat inflöde av mejl, sms och telefonsamtal från föräldrar och vårdnadshavare. Detta ökar stressen då policyn är att man skyndsamt ska svara. Att skyndsamt svara på alla mejl och sms är ett stort hot mot de fördjupade och professionella samtalen som ska genomsyra rektors och lärares vardag i den bästa av världar. Naturligtvis måste rektorer och lärare sätta sig ned och analysera varför föräldrar ofta behöver ha en skyndsam kontakt, är det känslan av otrygghet inför att ha sina barn på skolan eller handlar det om något annat?

På Twitter uppstod en diskussion mot Madestams artikel som jag delade på sociala medier. De som deltog i debatten menade bl a att vi som arbetar i skolan inte får skrämma iväg föräldrarna samt att föräldrar känner bäst sina barn och därför ska skolan lyssna på dem. Likvärdigheten blir hotad annars.




Det är självklart att skolan ska ha kontinuerlig dialog med föräldrarna och ta reda så mycket som möjligt om barnet för att kunna hjälpa dem i deras lärande. Det vore ju helt absurt och mot lagen om om vi inte gjorde det. Jag tycker inte att artikeln handlar om de engagerade eller oroliga föräldrar som bryr sig om sina barns väl och ve och vill hjälpa dem i sin skolgång. Jag tycker artikeln mer handlar om att måla en bild av en samhällsförändring där föräldrar och vårdnadshavare de senaste 10 åren mer har tagit på sig rollen som kunder, och där skolan ska leverera ett önskvärt resultat. Det gynnar inte de som ska lära sig på något sätt.




Lärarens kompetens, förmåga och engagemang är enligt Hattie (2009) de faktorer som i högst grad påverkar elevers resultat i skolan. Låt lärare vara lärare och göra det som de är bra på - undervisa, hitta vägar till lärande och fostra. Låt föräldrar vara föräldrar och göra det de är bra på - älska sina barn, ha nära omsorger, uppmuntra och uppfostra. Där i dialogen mellan hem och skola möts vi i respekt för varandra och får en skola för alla.



.

torsdag 16 oktober 2014

Att erövra lärande är mer än nya begrepp

I LGR 11 (Skolans uppdrag)  kan man läsa att eleverna ska få utveckla nyfikenhet och förhållningssätt som främjar entreprenörskap. Vad innebär det? Hur ska jag som rektor införliva och styra min verksamhet mot ett sådant förhållningssätt? Handlar det inte i slutändan bara om att eleverna ska hitta på nya genomförbara idéer och starta egna företag? Tittar jag på det dokument som heter Strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet som skrevs på uppdrag av Jan Björklund, Lars Leiijonborg och Maud Olofsson, 2009, så verkar det så. Det är i sig inte fel om eleverna startar fler företag, men begreppet har förskjutits under de senaste ca 5 åren till att omfatta mycket mer i skolan än just företagande. Idag kan man se att  själva begreppet entreprenörskap inom skolans värld mer har utvecklats till att bli ett förhållningssätt om hur vi ska se på lärande i stort. Vi pratar istället om entreprenöriellt förhållningssätt eller lärande som kan förklaras som värde för mig själv och andra. (Christer Westlund). Entreprenöriella kompetenser är enligt professor Mats Westerberg: 
• Ansvar
• Mod
• Kreativitet
• Drivkraft
• Fantasi
• Samarbete
• Nyfikenhet
• Reflektion

Jag och mina rektorskollegor gjorde ett besök på den relativt nybyggda och mycket estetiskt fina Röselidsskolan i Gråbo i Lerums kommun utanför Göteborg under ett par dagar. Där arbetar de utifrån ett entreprenöriellt förhållningssätt. Tanken är att vi på sikt ska arbeta fram en verksamhetsidé som bygger på liknande synsätt på våra respektive enheter i Luleå.


Röselidsskolan byggdes efter att Hjällsnässkolan brann upp 2007. Innan branden, berättade rektor Lennart att området hade haft dåliga resultat under en lång tid och byggandet av skolan blev även en slags omstart för området Gråbo och de barn som växer upp där. Nu skulle de dåliga resultaten vända och eleverna skulle börja tycka att det var roligt att gå i skolan. De ville bygga en skola som utgår från dagens samhälle och dagens ungdomar och kännetecknas av engagemang och drivkraft samt att man utför uppdrag som är till nytta. Hållbarhet, trygghet och lärande är mål för lärmiljön.

Nystarten innebar att de hade många diskussioner om barnsyn och mobilitet: Hur vill vi ha barn involverade idag? Är barn human becomings är human beings? Hur bygger man en skola rent fysiskt så att ex. inflytande för barn/elever är möjligt? Hur ser vi på begreppet mobilitet, dvs hur använder vi oss av relativt nya verktyg som uppdateras hela tiden, omflyttningen av människor i världen. Hur påverkar det lärande? Hur förhålla oss till ett arbetsliv i förändring? Hur får vi elevernas engagemang att växa. Deras vision är "Vår främsta kund är det framtida samhället"
Deras idé var att bryta upp allt och ställa sig frågan Vad är skola? Vilka komponenter kan vi vila i om vi överger den "gamla" skolkulturens parametrar och få engagerade elever där autonomi och värdeskapande är ledord? De menade att mycket negativt är inbyggt i orden som omger en skola som vilar på ett tayloristiskt tänkande med tidsstudier av arbete från slutet av 1800-talet. Skolkulturen förlamar som den är med begrepp som klasser, klassrum, läxor, lektioner, scheman, läromedel mm. Istället använder de ord som röd grupp, grupprum, uppdrag med deadline och arbetspass. Det finns inga scheman utan dagarna är blanka. De vill ifrågasätta hela idén om plikten att gå i skola och att elevers lust till lärande ska vara det genomgripande. Drömmen för rektorer och lärare på Röselidsskolan var och är att skapa en skola där elever tar ansvar över sitt lärande. Läraren kallas inte lärare utan är mer pedagog och agerar i olika roller som processledare, handledare och ämnesexpert. Eleverna träffar läraren i form av processledare kort på morgonen och diskuterar självkunskap utifrån formativa samtal och sedan arbetar de i huvudsak med sina individuella arbetsscheman i olika grupper (F-3, 4-7 och 8-9). Att söka sig utanför ramen av skola och ut i samhället är också en viktig del i deras idé om en bra skola.

Många saker med ovanstående "tänk" tilltalar mig och mitt sätt att se på som möjligheter för lärande; exempelvis att det finns ett tillåtande klimat och att eleverna ska känna ett engagemang inför uppgifterna som de ska utföra i så stor utsträckning det bara är möjligt. Att göra "skarpa projekt" är en naturlig del av skolans uppdrag och ska naturligtvis genomföras. Att arbeta kontinuerligt med självkunskap för att få fatt på sig själv i läroprocessen är också superviktigt.

Men är det verkligen nya begrepp och arbete i huvudsak med individuella arbetsscheman som gör att elever börjar ta ansvar, blir självständiga och värdeskapande? 

Jag tror inte nödvändigtvis på det.Jag tror på en skola där vi inte hela tiden ser nyttan för andra med det vi gör. Jag tror på en skola där vi lär oss för att bli bildade människor och där målet är att vi utvecklar ett tänkande och att vi kan delta och hela tiden återskapa ett demokratiskt samhälle. För det krävs att vi nyttjar de kompetenser som finns tillsammans  i det flerstämmiga klassrummet (jo, klassrum är ett ok ord). Att se klassen av elever som tillgångar för varandra, för att kunna resonera, diskutera, jämföra, analysera och reflektera över texter, skeenden, tillstånd, åsikter är en ynnest och kanske skolans främsta uppgift. Läraren (bra ord igen) är en av de  mest betydelsefulla faktorerna för elevers framgång (Hattie, McKinsey). Läraren måste kunna utmana  eleverna i deras tänkande hela tiden, vilket också innebär att läraren måste hämta näring från sina kollegor, och även önskvärt rektor, för att finna stöttning att se om man är på rätt väg. Att läraren har ett tydligt ledarskap som bygger på att man kan organisera lärande och kunna anpassa så att eleven får de rätta förutsättningarna är A och O. Med det menar jag inte att eleverna ska hoppa över självständigt arbete. Klart de inte ska. Vi ska hela tiden variera undervisningen från helklass till individuellt arbete för att det ska finnas en nyfikenhet och en lust att lära på olika sätt med olika typer av verktyg och hjälpmedel. Detta är också Marie Tanners slutsatser i hennes avhandling Lärarens väg genom klassrummet - lärande och bänkinteraktioner på mellanstadiet. 

Det entreprenöriella lärandet betyder inte i första hand att ändra ord och begrepp, det ligger i hur vi utmanar eleverna i olika varierande undervisningssituationer till att bli ansvarstagande, modiga, kreativa och nyfikna. Engagemang och drivkraft är inte beroende av att vi slänger ut kateder, stänger klassrum eller inte har ett strukturerat schema som organiserar och ger trygghet. Ramen måste finnas tydlig. Annars är kaoset och otryggheten ett faktum. Det tror jag.





söndag 5 oktober 2014

Reflektion över #envecka


Under en veckas tid har jag följt fysikläraren Daniel Barkers lärarliv under hashtaggen #envecka på Twitter.




När jag på måndagsmorgonen (29/9) kollade flödet på Twitter, (ofta förekommande vana innan uppstigning), och såg att Daniel hade utmanat matte och NO-läraren Helena Kvarnsell att ta över stafettpinnen och skriva om sitt lärarliv under en vecka tänkte jag att jag också ville testa.

Att skriva om min vecka (29/9 och 4 oktober) just på Twitter kändes naturligt eftersom det har blivit ett ställe som jag ständigt återvänder till sedan många år för att ställa frågor, få stöd och för att få möjlighet att diskutera olika pedagogiska tankevurpor eller bara för att "prata av mig" om mer eller mindre seriösa spörsmål. Det är också ett bra forum att dokumentera en arbetsvecka på eftersom det eventuellt finns de som är intresserade av vad jag skriver om. Men framförallt kanske ett sätt för mig själv att få fatt på en del av min vardag som rektor.

Min vecka har präglats mycket av att skriva fakta om den skola jag ansvarar över för att sedan kunna analysera resultat i Stratsys (ett system för att följa upp mål i det systematiska kvalitetsarbetet). Även fast vi följer upp arbetet kontinuerligt så ska en kvalitetsrapport ämnas in till förvaltningen. Ett rätt svettigt jobb då det har varit svårt att kunna fokusera helt och hållet på det då många, ofta akuta, ärenden knackar på dörren samtidigt. Men nu är det klart och det känns mycket bra.

Veckan har också handlat mycket om att ta igen allt det administrativa jag inte hunnit med för att jag har haft en veckas semester och varit på Bokmässan i Göteborg under föregående helg. Många elevärenden, personalärenden har varit inbokade, men jag har även använt en del av tiden till de viktiga verksamhetsbesöken i klassrum och på fritidshem. Att göra verksamhetsbesök för att kunna observera hur lärare arbetar med formativ bedömning, se hur deras ledarskap är osv, för att sedan kunna tala om det under medarbetarsamtal känns mycket viktigt för mig. Att få en inblick i den direkta vardagen är också ett sätt att förstå klassrumssituationen/fritidshemssituationen och olika lärmiljöers inverkan på eleverna. Ett prioriterat område.

Tack för den här veckan. Nu väntar nya utmaningar.

De tweets som jag har skrivit är nedslag i min vecka, och speglar en del av vad mitt arbete går ut på. 
De äldsta ligger längst ned.














 
 

lördag 29 mars 2014

Pedagogisk pub med Teachmeet - en höjdarkväll


Fenomenet Pedagogisk pub startade i Sverige 2013, efter att skolforskaren och debattören Trevor Dolan hastigt gick bort i februari samma år. På sociala medier började det diskuteras om att vi borde hedra hans minne på något sätt. Dolan var en stor förespråkare för informella möten som framgångsfaktor för skolutveckling, så idén om att träffas på något så okonventionellt ställe som en pub passade bra. Trevor Dolan forskade bl a om hur man ska arbeta för att få framgångsrika skolor. Han betonade bl a rektors ansvar för att driva verksamheten framåt, om hur viktigt det är att ha höga förväntningar på elevernas prestationer och lärarsamverkan som avgörande faktorer. Till hans minne kommer ett pris på 10 000 kronor att delas ut till  "en person i skolans värld, till exempel en lärare, pedagog eller skolledare som utmärks av [...] Civilkurage och mod att varje dag ta ställning för varje enskild barn/elev, trots omgivningens tyckanden..." Detta sker vid SETT-dagarna 2014 i början av maj, Läs mer om   Trevor Dolan Foundation.

Det arrangemang som vi, några IKT-intresserade rektorer och lärare, anordnade under onsdagkvällen den 26 mars, kan man säga var en utvidgad pedagogisk pubkväll med inbjudna lärare och pedagoger från förskola/skola/universitet i Luleå med omnejd. För att få vara i det vackra och nyöppnade Vetenskapens hus i Luleå (gamla posthuset) är policyn att evenemangen måste ha
vetenskaplig förankring. För att vara på den säkra sidan (trots att skolans verksamhet bygger på vetenskaplig grund och det hade kunnat räcka) bjöd vi in professor Peter Parnes som arbetar på LTU och forskar om distribuerade datasystem. Han inledde kvällen med att prata om computational thinking. I stora drag kan man säga att "datortänkande" inte bara behöver betyda att man klarar av att programmera. Det krävs att man utvidgar sitt tänkande i flera abstraktioner. Parnes lade fram en provocerande reflektion om att skolan inte har utvecklats något sedan 80-talet när han själv gick på högstadiet. Då ingick ofta datorkunskap på schemat. Hur har vi ersatt det i dagens skola eller tror vi nu att det inte behövs längre? 

Därefter var det kort mingel och sedan startade vårt Teachmeet med en stor bredd av miniföreläsningar på 3 och 7 minuter vardera. Förskolläraren Ingela Åström från Spira förskola pratade om IKT i förskolan bortom apparnas värld. Att exempelvis projicera en bild på en myrstack och låta barnen föreställa sig att de är delaktiga i stacken ger nya och spännande upplevelser för förskolebarnen. Petra Irebjörk från från Ormbergsskolan pratade om hur man kan använda sig av twitter med fritidsbarnen. Hon berättade att barnen blir aktiva genom att skriva och fotografera,  de blir mer delaktiga och får större inflytande över vad som visas och publiceras på de sociala mediet Twitter. Föräldrarna följer deras konto @fritids4ever och får på så vis reda på vad som händer JUST NU på fritids. Mycket uppskattat.

Niilo Alhovaara är en stor förespråkare för GAFE (Google Apps for Education) och berättade under sina sju minuter om det pilotprojekt som han bedriver på Tunaskolan i Luleå där lärare och elever använder sig av det i undervisningen. Att använda Google Apps i det pedagogiska arbetet är förträffligt eftersom det finns många olika funktioner och appar som underlättar det dagliga arbetet med eleverna. Den främsta anledningen, tycker jag, är att eleverna kan samarbeta mer genom att det är enkelt att dela dokument med varandra och på så sätt underlätta i samarbetet kring en text. Problemet är att det i dag finns mer eller mindre uttalade hinder  för att användningen av dessa molntjänster ska fungera utan problem. Exempelvis Datainspektionen (DI)  menar att det inte är ett säkert sätt att använda sig av GAFE  i skolan då det strider mot personuppgiftslagen (PUL). Hur man kan tänka kring molntjänster har Edward Jensinger skrivit bra om i ett blogginlägg

Matte/NO-läraren Karin Hallberg hade tagit med sig sina elever William, John och Hanna och de berättade om hur de arbetar med klassbloggen och hur arbetet med 1:1 har förändrat synen på lärande när det blir mer transparent och hur man måste "skärpa till sig" när de texter man skriver ska läsas av flera personer när de presenteras på bloggen. Karin använder klassbloggen till att lägga ut material till eleverna i form av flippade filmer, planeringar  i NO-ämnena och olika kluriga matteproblem.

Andreas Wåhlström, IT/mediainspiratör och lärare, avslutade Teachmeet med att först sätta oss in i den stora floden av sociala medieverktyg som finns tillgängliga och hur de formar vårt sätt att arbeta digitalt och visade sedan ett förslag på en digital portal som skulle kunna underlätta samarbete mellan lärare i Luleås skolor. Vi hoppas att det blir en realitet av detta och ser fram emot att kunna träffas mer digitalt och kunna dela med oss av våra idéer och kunskaper.

Som en av arrangörerna av denna utvidgade pedagogiska pub så är jag mycket nöjd. Att träffas på det här sättet ger energi att fortsätta att arbeta för en skola i tiden. Det finns en mängd goda exempel att lyfta fram runt om i skolorna, det gäller bara att se till att vi ordnar möten - både digitalt och analogt.


Foton: Lars Johansson






söndag 24 november 2013

Filosofiska samtal och kollegahandledning - en del av vårt värdegrundegrundsarbete

För att få möjlighet att fördjupa vårt resonemang kring pedagogiska frågor startades det  upp Pedagogiska caféer av specialpedagogteamet på Furuparksskolan under förra våren. De första träffarna hade temat inkludering och vi såg en filmad föreläsning om hur de arbetade framgångsrikt med inkludering av alla elever i Nossebro . Andra gången så föreläste professor Åsa Gardelli, om specialpedagogik och inkludering och teorier om hur man kan arbeta med filosofi med elever. 

Därefter så hade vi praktiska övningar med filosofiska samtal i kollegiet under ledning av doktorander i filosofi från Luleå tekniska universitet. Man kan läsa mer om filosofiska samtal i den matnyttiga skriften Förskolans och skolans värdegrund - förhållningssätt, verktyg och metoder (Skolverket): "Filosofiska samtal bygger på idén om en undersökande gemenskap som stimulerar deltagarna att tillsammans förstå och koppla samman de stora frågorna med vår egen vardag" (s.82).




Detta arbetssätt har gett mersmak och nu testar en lärare och fritidspedagog denna metod som en del i vårt värdegrundsarbete på skolan.

Under den här hösten har vi fortsatt med ett antal pedagogiska caféer per termin, dels de som är öppna för alla lärare/pedagoger på skolan samt två pedagogiska caféer som bara riktar sig till förskollärare och fritidspedagoger. Detta för att behovet av pedagogiska samtal tyvärr inte hinns med under de veckovisa men alltför korta APT vi har tillsammans. 

Första gången vi träffades i  "för/fri" så var det fokus på lärportalen EdWise och skapande av "rum" i portalen för de elva olika fritidshemmen. Det är en del i synliggörandet av fritidshemsverksamheten samt att bli mer digitala och kunna kommunicera ut vår verksamhet på olika sätt.

Andra gången vi träffades var temat Kollegahandledning utifrån dilemman. En av förskollärarna hade arbetat framgångsrikt med detta under VFU-utbildningen och ville delge sina arbetskamrater denna metod. Vanligtvis är vi mycket snabba att komma med råd när någon berättar ett problem. Kanske så snabba att vi inte ens hinner reflektera över vad dilemmat/problemet egentligen handlar om. Innan vi startade utsåg vi en observatör som skulle sammanfatta deltagarnas tankar och idéer och en samtalsledare som fick hålla ihop samtalet.

Vi startade med ett dilemma som en fritidspedagog ville ventilera: Hur ska vi få eleverna mer delaktiga i sitt lärande på fritids?  De flesta eleverna är delaktiga och tar stort ansvar över aktiviteter, men upplevelsen att ju äldre eleverna blir desto mindre vill de vara delaktiga. 

Ett mycket intressant dilemma då grundbulten i vår utbildning handlar om hur vi ska fostra eleverna till att ta allt mer ansvar och ha inflytande över verksamheten. 

Vi som satt i samtalsringen var mycket sugna att på en gång komma med förslag och tips om hur man skulle kunna göra för att få eleverna mer delaktiga, men den utsedda samtalsledaren höll oss i ett järngrepp och varje deltagare skulle istället ställa öppna frågor till ärendeägaren så att problemet/dilemmat fick fler dimensioner. Hade man ingen fråga fick man passa. Vi gick laget runt ett antal gånger tills vi kände oss nöjda. Ärendeägaren svarade kort och koncist på frågorna, inga långa utläggningar. 

Exempel på frågor från gruppen: Är det både pojkar och flickor? Är det mer konflikter bland de äldre? Tror du att mer inflytande kan ändra på detta? Tror du att de känner sig osäkra på ansvaret?


Därefter så fick ärendeägaren redogöra för olika lösningsförslag som hon redan nu kände var möjliga genom frågorna.Sedan följde s k "rådgivande rundor" där observatören skrev upp alla råd som samtalsgruppen kom med. Helst ska dessa skrivas på blädderblock så att de blir synliga för deltagarna och att det är lättare att sammanfatta samtalet. 

Exempel på råd från gruppen: Ha som rutin att fånga upp de äldre barnen varje dag för att bekräfta dem, ge dem olika ansvarsområden, att de äldre får bli än mer uttalade förebilder för de yngre, ge mer ansvar till de äldre som att låta dem planera och utföra aktiviteter osv

Efter några rundor med råd, fick ärendeägaren gå igenom listan med råd som hon bedömde var tänkbara att agera utifrån och varför.

Avslutningsvis så fick observatören sammanfatta samtalet och ärendeägaren fick själv berätta om hon tyckte att hon fått stöd i sitt dilemma.

Ett mycket intressant arbetssätt som tog nära två timmar. Att få möjlighet att sitta och samtala i lugn och ro utan några att några quick fix-metoder presenterades kändes bra för alla deltagare. Den som presenterade dilemmat fick råd samtidigt som vi som var hennes samtalspartners lärde oss mycket, dels om oss själva som kommunikatörer men också att vi genom delaktighet och lyssnande fick ett mer fördjupat tänkande om generella förhållningssätt i den dagliga verksamheten med våra elever. Läs gärna denna  lathund till hur arbetsgången för kollegahandledning kan gå till. En metod som  liksom filosofiska samtal är applicerbart på samtal med elever i grupp.




 Tips på fördjupad läsning om kollegahandledning Förutsättningar för reflektion i skolans värld : En aktionsforskningsstudie om kollegahandledning av Eva Hansson (2011) samt boken Kollegahandledning i skolan (Studentlitteratur)




















tisdag 12 november 2013

Ett år som rektor

Tiden går fort och nu är det ett helt år sedan jag klev på tjänsten som rektor på Furuparksskolan. Ett år som kanske varit det mest kunskapsintensiva och omtumlande arbetsåret i mitt liv. Att gå från en relativt lugn universitetsmiljö med sviktande antal studenter på lärarutbildningen till att axla en rektorsroll på Luleås största grundskola, dessutom i ett av de mest expansiva bostadsområdena i stan, kan kanske uppfattas som lite halsbrytande så här i efterhand.

Innan jag började som rektor var min lärarbakgrund, förutom svensklärare på Luleå tekniska universitet, arbete på högstadiet på både kommunal skola och friskola. Arbetet som undervisande lärare är det bästa jobb man kan ha trots hård arbetsbelastning stundtals. Inget ger så mycket tillbaka som när man ser elever utvecklas. Förutom mitt intresse för lärande och utveckling av elever var det nog det stora intresset för skolutvecklingsfrågor som drev mig att söka rektorsjobbet. Hur kan man arbeta för att få igenom saker man tror på? Går det? Nyfiken som jag är så kände jag väl någonstans inom mig att jag inte hade något att förlora och att jag kanske hade något att tillföra.




En av mina stora utmaningar som ny rektor var väl att jag aldrig hade arbetat på skolans lägre stadier som lärare och mina första veckor fram till jul gick åt till att ta reda på hur förskoleklass/skola och fritidshem fungerade samtidigt som vi hade många föräldramöten om förtätning för att ha dialog med föräldrar om att skapa plats för många nya elever.  För att vara riktigt ärlig kan man säga att jag var ganska naiv,  nästan lite som Peter Dalle i Lorrysketchen om Patentverket, där jag många gånger trodde att lösningen skulle vara enklare än den var, och lika många gånger blev det snopna svaret:"Tänkte inte på det" när jag insåg vidden av den specifika F-3-problematiken. Frågor som var helt nya för mig:Vad är det specifika med förskoleklassens/fritidshemmens verksamheter? Hur arbetar man med läs -och skrivinlärning på bästa sätt i skolans lägre stadier (trots svensklärare)? Hur fungerar samarbetet mellan skola och fritidshem? Vad innebär det när man inte får vikarier till verksamheten? Hur skapar man ett bra samarbete med föräldrar till små barn? Successivt fick jag lära mig att hantera dessa frågor men som tur är hade jag en rektorskollega som kunde skolan utan och innan och förutom ovanstående frågor fick jag sätta mig in i alla arbetsuppgifter som budgetarbete, den kommunala styrningen i förhållande till den statliga, lönesättning, elevhälsoarbete, systematiskt kvalitetsarbete, medarbetarsamtal, fixa parkeringsplatser osv.

Det som slagit mig under det här året är det totala engagemang och den omsorg som lärare/fritidspedagoger/förskollärare som arbetar med våra elever har. Förutom att pedagogerna ska föra fram eleverna mot de olika fastställda mål som finns i läroplan och kursplaner är det mycket som rör omhändertagande av social karaktär. Det är elever som ska bli tröstade för att de saknar mamma eller pappa,  det är elever som ramlar och slår sig i gungan eller får en pinne i ögat, det är elever som har olika sjukdomar/funktionsnedsättningar ska tas om hand och även medicineras vid behov. Det går inte att lämna en grupp om det inte finns täckning av någon annan vuxen. Rasten är dagens största pussel då lärare/fritidspedagoger/förskollärare ska se till att flera hundra barn har en trygg och rolig stund där alla får vara med mellan arbetspassen. Ett pussel som ständigt måste revideras och förbättras/förändras. Samarbete mellan kollegor är ett måste för att skapa en trygg skoldag för varje elev på skolan. Jag är full av respekt för att alla på skolan som arbetar stenhårt för att lösa den logistiken varje dag.


Trots att mycket ännu återstår att lära mig i detta yrke fullt ut har jag stor tillförsikt att jag nu på allvar kan börja fundera över mina ledord delaktighet, dialog och digitalisering och hur dessa ska kunna genomsyra verksamheten framöver. För närvarande gör jag ett antal verksamhetsbesök/vecka i de klasser och fritidshem som jag ansvarar för under hösten och fortsätter fram till januari. Det är det bästa sättet att se hur verksamheten fungerar samtidigt som det är ett bra underlag inför medarbetarsamtalet som jag försöker ha i nära anslutning till besöken. Att som pedagogisk ledare kunna ge feedback på hur lärare/fritidspedagoger/förskollärare gör för att fånga eleverna,  hur mötet mellan lärare/elev är, hur formativ bedömning fungerar, hur ledarskapet är m m,  känns både kvalitativt och mer "på riktigt" än att bara utgå från allmänna kriterier utan reell substans.

Som avslutning några exempel på projekt som är startade detta läsår:

Matematiklyftet - Nästan alla lärare som har matematikundervisning deltar i  Skolverkets satsning Matematiklyftet som började i höst. Ett arbete som bygger på kollegialt lärande och delande av kunskap om hur man ska forma den mest effektiva matematikundervisningen. Ett utbildning som även jag som rektor deltar i med andra rektorer runt om i landet.

Rastkul -  drivs av ett antal fritidspedagoger efter inspiration av Olof Jonssons föreläsning "Det händer på rasten" i våras. Ett arbete som sker två gånger i veckan med styrda aktiviteter som eleverna uppskattar mycket. Vi pratar redan nu om en utvidgning av verksamheten då mellanstadieeleverna är enträgna att få vara med.





Att skriva sig till läsning - förutom att eleverna lär sig skriva och läsa med hjälp av metoden Att skriva sig till läsning (ASL), kommer lärarna i två klasser, att undersöka hur samarbetet och lusten att berätta ökar med hjälp av olika applikationer (appar). Ett annat delmål är att sammanföra vetenskaplig forskning kring användningen av digitala verktyg i undervisningen med praxisnära arbete i klassrummet.

Dessutom har vi lärare i textilslöjd, musik samt två klasslärare i år 4 som dragit i gång bloggprojekt genom www.webbstjarnan.se  med sina klasser trots närapå obefintlig digital utrustning.  Ett stort och viktigt mål inför våren och nästa läsår är att öka på den digitala parken med verktyg för att vi ska kunna följa våra styrdokument på bästa sätt och kunna stimulera alla pedagoger att hitta olika typer vägar in i ett lärande tillsammans med barnen. Digitaliseringen av skolan är en  mycket viktig likvärdighets- och demokratifråga.

Nu går vi vidare mot ett nytt år. Spännande.








fredag 16 augusti 2013

Mot ett nytt lärår

Efter en svettig och varm vecka med fokus på anställningar för att få ihop personalstyrkan och  möbeljakt för att se till så att barnen har någonstans att sitta, kom då äntligen uppstartsveckan för alla lärare, fritidspedagoger och förskollärare. Lite samma känsla för mig som rektor som när jag arbetade som lärare. Det är när eleverna kommer det är på allvar. Det är då det startar, när människorna befolkar rummen.

Två kompetensdagar hade vi, jag och min nya rektorskollega, till förfogande med personalen. En för oss själva som arbetar på skolan och en med hela skolområdet.

Det är viktigt att det blir en bra uppstart tycker jag. Det är första gången man träffas efter sommarledigheten för många och för att komma i fas med det krävande "skoltänket" måste man få varva upp utan att stressen ska behöva lägga sig som en blöt filt över tillvaron. Men samtidigt måste innehållet på sådana här dagar vara något som känns meningsfullt och som ger mervärde för den verksamhet man befinner sig i.

Med metoden av typen sökkonferens, som i korthet går ut på att tillvarata alla deltagares kunskaper, erfarenheter och engagemang, arbetade vi med att ta fram en handlingsplan för  vår vision En skola i framkant. Många intressanta diskussioner om vad som är ett bra förhållningssätt, hur vi ska nå hög måluppfyllelse diskuterades i olika blandade grupper under dagen. Solen lyste ute på konferensgården vi höll till på hela arbetsdagen och jag tror på vikten av att träffas utanför sin vanliga arbetsmiljö någon gång emellanåt. Det frigör både tankar och idéer och ger tid för fler viktiga informella möten. Nu  återstår att samla ihop allas tankar för att bygga vidare på konkretiseringen av vår vision och se till att det inte bara blir den pappersprodukt som det ofta tyvärr kan bli.

Under tisdagen föreläste jag för all personal i vårt skolområde (Förskolor till år 9) under rubriken Internet och sociala medier - vad har det med förskolan/skolan att göra? Det är intressant och roligt att föreläsa och när man får igång samtal i publiken kring begreppet bildning, mobiltelefoner i klassrummet, sociala mediers roll i undervisningen känner jag att syftet med föreläsningen har gått fram.

Efter dessa två dagar känner jag stor tillförsikt att detta lärår kommer att bli mycket givande på alla sätt. Jag har fått vara med i en del av rekryteringen (till slut) och jag är på plats från början, vilket jag inte var förra året. Vi har ett mycket kreativt och glatt gäng på skolan med lärare/pedagoger som besitter många olika kompetenser, åldrar och intressen. Jag känner mig allt tryggare med mina sysslor och har även börjat känna till en del av kommunens alla administrativa system som sägs underlätta för oss rektorer. Där reserverar jag mig dock. Hur det än är så återkommer jag hela tiden till att det är i mötet med de som arbetar i verksamheten som är det viktiga för att skolutveckling ska kunna ske. Det är där tiden kommer att läggas i år. I klassrummet tillsammans med lärarna och eleverna, i förskoleklasserna och på fritidshemmen tillsammans med förskollärarna/fritidspedgogerna och barnen. Pedagogisk ledare är mitt statliga uppdrag att vara, inte administratör åt en allt större byråkrati som håller på att äta upp kärnverksamheten. Den administrativa infarkten ska inte ta mitt liv.

Nu ser jag fram emot skolstarten för alla elever. Invigningssång, klippa band och äta glass. Det blir fantastiskt med ett nytt lärår.